Departure ✈
Då var det dags - Afrika, here I come! Vi hörs om lite mer än två veckor, förhoppningsvis.
See heaven's got a plan for you.
Resfeber. Som fan. Och pillerna jag ska ta en gång i veckan som vaccinerar mig mot malaria bringar rätt otrevliga bieffekter som inte direkt gör det lättare. Men jag känner lite som så, att kan andra - så kan fan jag med. Tre dagar kvar. Damn.
Kommer bli min nya bästis.
Var och hälsade på pappas nykomling till familjen i söndags och längtar redan efter honom igen. Så himla liten, så otroligt söt, så väldans gosig, lurvig och mysig. Åh ♡
Det finns en plats där alla minnen hamnar.
Bättre sent än aldrig - dessa bilder är från en liten photoshoot som jag drog iväg Linnea på i våras. Ni vet under den där tiden då sommarvärmen kom och förvånade alla, när man ovant började överväga att välja shorts på morgonen för att man efter en lång, svensk vinter faktiskt svettades i långbyxor igen. Med ösregnet, blåsten och mörkret utanför fönstret känns den tiden rätt skön att tänka tillbaka på.
"I always wonder why birds stay in the same place when they can fly anywhere on earth. Then I ask myself the same question." - Harun Yahya
Här inne ekar det ja. Varför har jag ens kvar bloggen när jag inte tänker uppdatera, är ju frågan? Jag har faktiskt övervägt att ta bort den, men näe. Funderar på att skaffa Tumblr dock, privata bilder här och andra bilder som på något sätt tilltalar mig där? Men då krävs det ju att jag börjar orka redigera mina bilder och lägga upp dem här också. Vi får se på det.
Fast det var egentligen inte alls vad jag skulle skriva om! Jag såg ett progam på tv förut, Två på resa, där Kodjo Akolor och Gina Dirawi åkte till Ghana. Roligt med en liten inblick i kulturen som jag själv ska bege mig mot om tio dagar. Shit, tio dagar, fatta vad lite det är?! Har verkligen svårt att greppa hur snart det är jag ska åka, och att jag - själv - faktiskt ska ge mig iväg på det här. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, utan det här är något som jag verkligen vill, och känner att jag behöver, göra själv. Men självklart är jag ändå rädd. Det längsta jag har flugit tidigare är till Kanarieöarna och jag har aldrig rest själv förut. Min resa nästa lördag tar allt som allt trettio timmar och en mellanlandning på sjutton timmar i Istanbul är då inräknad. Sjutton timmar på Istanbuls flygplats mitt i natten, vad fan ska jag hitta på då? Det är det jag våndas mest över - Afrika är ju ett äventyr men flygresan dit kommer bli tråkig, läskig och nervös hela vägen.
När jag såg programmet förut blev jag i alla fall jättetaggad - naturen, kulturen, människorna, kläderna, marknaderna... Så himla ogreppbart. Detta är verkligen så himla mycket större än mig och så himla mycket större än någonting jag jag någonsin gjort.
Och klockan slog precis över tolv och det är nu bara nio dagar kvar. Det här skapar ju nästan mer fjärilar i magen än en tonårsförälskelse.
Fast det var egentligen inte alls vad jag skulle skriva om! Jag såg ett progam på tv förut, Två på resa, där Kodjo Akolor och Gina Dirawi åkte till Ghana. Roligt med en liten inblick i kulturen som jag själv ska bege mig mot om tio dagar. Shit, tio dagar, fatta vad lite det är?! Har verkligen svårt att greppa hur snart det är jag ska åka, och att jag - själv - faktiskt ska ge mig iväg på det här. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, utan det här är något som jag verkligen vill, och känner att jag behöver, göra själv. Men självklart är jag ändå rädd. Det längsta jag har flugit tidigare är till Kanarieöarna och jag har aldrig rest själv förut. Min resa nästa lördag tar allt som allt trettio timmar och en mellanlandning på sjutton timmar i Istanbul är då inräknad. Sjutton timmar på Istanbuls flygplats mitt i natten, vad fan ska jag hitta på då? Det är det jag våndas mest över - Afrika är ju ett äventyr men flygresan dit kommer bli tråkig, läskig och nervös hela vägen.
När jag såg programmet förut blev jag i alla fall jättetaggad - naturen, kulturen, människorna, kläderna, marknaderna... Så himla ogreppbart. Detta är verkligen så himla mycket större än mig och så himla mycket större än någonting jag jag någonsin gjort.
Och klockan slog precis över tolv och det är nu bara nio dagar kvar. Det här skapar ju nästan mer fjärilar i magen än en tonårsförälskelse.
